Hej.
Jag har en hund berättelse som är väldigt speciell för mig eftersom min älskade kompis räddade mitt liv.
Jag försökte att ta itu med depression, ångest och social fobi. Jag var på en mycket låg punkt i mitt liv, jag hade precis fött en ny bebis, har 2 andra barn sedan innan, och jag kunde inte lämna huset.
Även när min nya bebis var bara en vecka gammal fick jag veta att hans far var inte vem han sa att han var (men det är en annan historia). Iaf, satt jag på soffan i det lilla huset jag hyrde, grät otroligt mycket vilket har blivit som en grej jag gör. Jag höll min son och undrar vad jag skulle göra, kände jag mig så ledsen och ensam extremt deprimerad, och kände mig meningslös för mina barn och kändes som om jag bara var ivägen och funderade att "ta mig ur bilden".
Jag började be, bad för en ängel att hjälpa mig, att vägleda mig, att göra mitt liv bättre. Jag lade sedan min son i säng och sedan grät mig till sömns.
Nästa morgon vaknade jag med en oförklarlig uppmaning ... Jag var orolig och upprörd och jag kunde inte få tanken på att gå till SPCA (en förening för hemlösa hundar och djur som har blivit van vådade) ur mitt sinne. Jag försökte att sluta tänka på det, det skulle bara bli mer arbete, men jag kunde få bort tanken, jag var tvungen att gå!
Jag fick en kompis att titta på mina barn och jag körde till SPCA. Så fort jag kom fram dit kom det ut ett gäng hundar som sprang till grindarna, de studsande, gnällande och skällande ... alla utom en. Hon var den vackraste hund jag någonsin sett, hon var enorm men jag kunde inte slita blicken från henne. Även hon bara satt och stirrade på mig. Jag minns inte hur någon av de andra hundarna såg ut ... Jag tror inte att jag ens visste att några andra hundar fanns där om dem förutom allt oväsen och uppståndelse de gjorde.
Jag klev ut ur bilen och kunde inte låta bli att le åt henne ... hennes öron spetsades och hon vände sitt
huvudet åt sidan. Jag gick in i byggnaden och frågade vilken typ av ras hon var. Jag fick höra att hon är en 2år gammal Lab / St. Bernard blandning (så ni kan tänka er hur stor hon är). Hon sa att dem skulle ge en stor hund som henne till en gård men hon jagar djuren på gårdar (vilket var skälet till att hon var där) så det funkade inte, de söker en familj som bor i hus/villa i staden och hon verkar mer av en inomhus hund.
Nåväl vi gick in och jag tittade rakt på denna vackra gyllene brun / vit flicka. Jag kunde sluta tänka på henne, hennes gigantiska storlek! Hon var enorm! Jag sträckte in min hand genom ett litet hål i buren och hon kom fram och vände min hand med nosen så jag hade handen på hennes huvud. Jag kunde inte låta bli att skratta åt detta, hon var stark, men ändå så mild. Hon varken hoppande eller skällade, hon bara satt där, glad över att ha min hand var på hennes huvud.
Det var då jag såg det ... strax över ögonhöjd var en liten namnbricka ... jag var tvungen att titta två gånger för jag trodde inte mina ögon ... men ja det var det hennes namn och det var ANGEL! Jag visste i det ögonblicket att allt var meningen att hända. Jag sa: "Jag vill ha henne, jag vill ta henne med mig hem nu."
Och så var det gjort, där var hon, denna snälla stora hunden i mitt lilla hus.
Det var som ett mirakel ... plötsligt var jag ut ur huset varje dag med Angel för att promenera. Jag kände mig trygg för första gången på länge. Och, insåg att jag var gladare.
Jag hade fortfarande stunder av sorg förstås men det var som om att Angel kunde känna det, hon kom alltid fram till mig och lade sitt huvud mot min axel som att hon gav mig en kram ... visa dagar när jag var väldigt ledsen och om jag låg på soffan eller min säng brukar hon gå upp i mitt knä och lägga sig.
Jag kunde inte ens resa mig upp för hon hade hela sin tyngd på mig! Men hon gjorde mig alltid glad. Hon ville även alltid sova med mitt barn, hon låg oftast vid hans fötter som om hon var där för att skydda honom. Jag satte honom i en "Jolly Jumper" och Angel kunde ligga vid hans fötter medan han hoppade på henne. Hon kunde även sova när han kröp på henne, drog i hennes öron ect. Hon var definitivt en snäll hund.
Men en dag så sprang hon iväg, jag inte kunde hitta henne. Jag kände paniken men plötsligt fick jag ett telefonsamtal. Det var en mycket trevlig man som hade sätt Angel och tagit hand om henne och han sa att han skulle komma och lämna henne tillbaka. Jag och den trevliga mannen har varit tillsammans sedan dess. Kärlek vid första ögonkastet.
Denna Ängel räddade mitt liv ... om hon inte kom in i mitt liv skulle jag kanske inte vara här idag för att dela denna underbara historia till er. Jag tror att alla hundar är änglar ... oavsett hur stor eller liten rasen ät. De älskar dig villkorslöst, och är alltid där när du behöver dem som mest. Jag har fortfarande min "stora flickan" och min familj bor nu så Angel kan springa fritt. hon jagar INTE någon av djuren på gården som vi har.
Deanna!
Denna Historia är en riktig händelse som var i USA. Översatte detta till engelska. sidan finner ni här.
Har ni någon historia som har hänt er? En glad, en sorglig eller en historia som gör er arga. Måste vara en Sann och en Hund historia. Maila mig på min mail som är: jenny_andersson_88@hotmail.com
Kommer självklart att länka er om ni har blogg och skriva att det är du och din hund som har skickat in detta.
Jag har en hund berättelse som är väldigt speciell för mig eftersom min älskade kompis räddade mitt liv.
Jag försökte att ta itu med depression, ångest och social fobi. Jag var på en mycket låg punkt i mitt liv, jag hade precis fött en ny bebis, har 2 andra barn sedan innan, och jag kunde inte lämna huset.
Även när min nya bebis var bara en vecka gammal fick jag veta att hans far var inte vem han sa att han var (men det är en annan historia). Iaf, satt jag på soffan i det lilla huset jag hyrde, grät otroligt mycket vilket har blivit som en grej jag gör. Jag höll min son och undrar vad jag skulle göra, kände jag mig så ledsen och ensam extremt deprimerad, och kände mig meningslös för mina barn och kändes som om jag bara var ivägen och funderade att "ta mig ur bilden".
Jag började be, bad för en ängel att hjälpa mig, att vägleda mig, att göra mitt liv bättre. Jag lade sedan min son i säng och sedan grät mig till sömns.
Nästa morgon vaknade jag med en oförklarlig uppmaning ... Jag var orolig och upprörd och jag kunde inte få tanken på att gå till SPCA (en förening för hemlösa hundar och djur som har blivit van vådade) ur mitt sinne. Jag försökte att sluta tänka på det, det skulle bara bli mer arbete, men jag kunde få bort tanken, jag var tvungen att gå!
Jag fick en kompis att titta på mina barn och jag körde till SPCA. Så fort jag kom fram dit kom det ut ett gäng hundar som sprang till grindarna, de studsande, gnällande och skällande ... alla utom en. Hon var den vackraste hund jag någonsin sett, hon var enorm men jag kunde inte slita blicken från henne. Även hon bara satt och stirrade på mig. Jag minns inte hur någon av de andra hundarna såg ut ... Jag tror inte att jag ens visste att några andra hundar fanns där om dem förutom allt oväsen och uppståndelse de gjorde.
Jag klev ut ur bilen och kunde inte låta bli att le åt henne ... hennes öron spetsades och hon vände sitt
huvudet åt sidan. Jag gick in i byggnaden och frågade vilken typ av ras hon var. Jag fick höra att hon är en 2år gammal Lab / St. Bernard blandning (så ni kan tänka er hur stor hon är). Hon sa att dem skulle ge en stor hund som henne till en gård men hon jagar djuren på gårdar (vilket var skälet till att hon var där) så det funkade inte, de söker en familj som bor i hus/villa i staden och hon verkar mer av en inomhus hund.
Nåväl vi gick in och jag tittade rakt på denna vackra gyllene brun / vit flicka. Jag kunde sluta tänka på henne, hennes gigantiska storlek! Hon var enorm! Jag sträckte in min hand genom ett litet hål i buren och hon kom fram och vände min hand med nosen så jag hade handen på hennes huvud. Jag kunde inte låta bli att skratta åt detta, hon var stark, men ändå så mild. Hon varken hoppande eller skällade, hon bara satt där, glad över att ha min hand var på hennes huvud.
Det var då jag såg det ... strax över ögonhöjd var en liten namnbricka ... jag var tvungen att titta två gånger för jag trodde inte mina ögon ... men ja det var det hennes namn och det var ANGEL! Jag visste i det ögonblicket att allt var meningen att hända. Jag sa: "Jag vill ha henne, jag vill ta henne med mig hem nu."
Och så var det gjort, där var hon, denna snälla stora hunden i mitt lilla hus.
Det var som ett mirakel ... plötsligt var jag ut ur huset varje dag med Angel för att promenera. Jag kände mig trygg för första gången på länge. Och, insåg att jag var gladare.
Jag hade fortfarande stunder av sorg förstås men det var som om att Angel kunde känna det, hon kom alltid fram till mig och lade sitt huvud mot min axel som att hon gav mig en kram ... visa dagar när jag var väldigt ledsen och om jag låg på soffan eller min säng brukar hon gå upp i mitt knä och lägga sig.
Jag kunde inte ens resa mig upp för hon hade hela sin tyngd på mig! Men hon gjorde mig alltid glad. Hon ville även alltid sova med mitt barn, hon låg oftast vid hans fötter som om hon var där för att skydda honom. Jag satte honom i en "Jolly Jumper" och Angel kunde ligga vid hans fötter medan han hoppade på henne. Hon kunde även sova när han kröp på henne, drog i hennes öron ect. Hon var definitivt en snäll hund.
Men en dag så sprang hon iväg, jag inte kunde hitta henne. Jag kände paniken men plötsligt fick jag ett telefonsamtal. Det var en mycket trevlig man som hade sätt Angel och tagit hand om henne och han sa att han skulle komma och lämna henne tillbaka. Jag och den trevliga mannen har varit tillsammans sedan dess. Kärlek vid första ögonkastet.
Denna Ängel räddade mitt liv ... om hon inte kom in i mitt liv skulle jag kanske inte vara här idag för att dela denna underbara historia till er. Jag tror att alla hundar är änglar ... oavsett hur stor eller liten rasen ät. De älskar dig villkorslöst, och är alltid där när du behöver dem som mest. Jag har fortfarande min "stora flickan" och min familj bor nu så Angel kan springa fritt. hon jagar INTE någon av djuren på gården som vi har.
Deanna!
Denna Historia är en riktig händelse som var i USA. Översatte detta till engelska. sidan finner ni här.
Har ni någon historia som har hänt er? En glad, en sorglig eller en historia som gör er arga. Måste vara en Sann och en Hund historia. Maila mig på min mail som är: jenny_andersson_88@hotmail.com
Kommer självklart att länka er om ni har blogg och skriva att det är du och din hund som har skickat in detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar