En Utställningsdröm

När vi skaffade Casper var han en självklarhet att bli en Utställnings hund. Han var en stjärna som fallit från en klar himmel. 

Träningen var intensiv, vi fick privata lektioner av Casper uppfödare som jag själv anser att hon försökte bara sabba för oss. Ni tänker nog säkert lika dant som jag gör ”Varför vill man sabba för en hund hon själv har fött upp?” Varje gång jag tävlade samtidigt mot Caspers Syskon så vann Casper. Uppfödaren blev lika sur varje gång. Otroligt konstig uppfödare.

Men i alla fall, Vi hade otroligt skoj tillsammans och det blev många olika tävlingar och många fina vinster tillsammans. När man tänker tillbaka på tiden när vi var aktiva så kan man inte låta bli att sakna den tiden. Vi hade ju så otroligt roligt tillsammans. Casper har ju alltid varit en hund som skäller på andra hundar och gör ljud för sig, men ute i tävlingsbanorna så var han en snäll underbar hund som aldrig gjorde ifrån sig ljud eller utfall mot andra hundar. Helt fantastiskt eller hur?

Tror han älskade uppmärksamheten som man gav honom och att han fick stå i Centrum, det är något han alltid har älskat att vara den pojken som får glänsa. Pälsen i ordning gjord och skinande blank, priserna som har är så otroligt stolt över och all beröm när han gick ut från ringen. Det spelade aldrig någon roll om han inte gick vidare eller annat han var så stolt och jag sken och var underbart glad.

Hela familjen var där och stöttade oss och Chippo var vår lycko vovve. På tal om lycko vovve, jag kommer ihåg en tävling, tror det var i Uddevalla. Det var en ägare till en Amerikansk Cockerspaniel som kom fram till oss och frågade ”Oh vilken vacker brun Amris, det är inte ofta man ser dem” både jag och mamma kikade ner på Chippo med ett stort leende och svarade till damen ”Oh ja vist e han fin, en riktigt pärla är han”. Hon log tillbaka och frågade ”skall han vara med och tävla?” Mamma svarade till henne ”Nej tyvärr sedan födseln har han haft fel på tänderna så tyvärr så är han ingen utställnings hund” man såg på henne att hon pustade ut och sa tillbaka till oss ”Oh okej men va bra, där behöver vi inte oroa oss”. Jag och mamma började skratta och gick vidare. Är det inte svartsjuka uppfödare så är det rädda utställare som är oroliga.

Chippo fick i alla fall testa på visa utställningar som var inofficiella eftersom han inte kan bli utställd. Men även om tänderna var skeva så fick vi fina kommentarer, otroligt roligt att få se omdömen på sina otroligt snygga hundar. 

Men även om man får massa fina kommentarer så fick man även elaka kommentarer av domare som inte kan något om rasen, då kan man ju förstå hur arg man kan bli eller hur? ”Han är för stor hane” Chippo stor hane, stor hane är den Amris som brukar tävla mot Casper. Chippo är en liten kille som ser ut som en tik. Vad tänker dem med? Kan dem inte rasen, ja då skall dem låta bli.

Tyvärr fick vi ju sluta med tävlingen på grund av olika skäl och jag har slutat att titta på utställningar på grund olika skäl. När man tänker tillbaka på den tiden så är det en stor sorg i hjärtat som ingen kan förstå. Casper som älskar det och vi fick sluta med det och vet att han fortfarande saknar det. Han är en sån fin hund och vackra hundar skall man visa upp.