Idag kör vi Dagens Hundras som blir en ras som en läsare frågade om. Dagens ras är en hund som har sina rötter i Storbritannien, en liten hund med en stor vilja.
Dagens Hundras är:
Norfolk Terrier
Bakgrund/ändamål: Rasen kommer från East Anglia i östra delen av England som omfattar grevskapen Norfolk, Suffolk och Cambridgeshire.
Området är agrart och även känt för hästuppfödning. Norfolkterrier här-stammar från lokala jakt- och gårdsterrier men anses även ha inslag av ett flertal andra terrierraser. Åren kring sekelskiftet började små, oftast röda och strävhåriga terrier bli populära som sällskapshundar hos bl a hästfolk och Cambridge-studenter.
Rasen erkändes av engelska kennelklubben 1932 men var då känd som den hängörade varianten av norwichterrier. År 1964 separerades varianterna och den med upprättstående öron fick behålla namnet norwichterrier, medan den hängörade gavs namnet norfolkterrier.
Uppfödarna hade dock hållit varianterna separerade i avelsarbetet långt innan rasen erkändes 1932 och det är fler exteriöra detaljer än öronen som skiljer raserna åt.
Helhetsintryck: Norfolkterrier är en av de minsta terrierraserna men en ”baddare” för sin storlek. Den är en liten, låg, livlig hund, kompakt och kraftig med kort rygg, god massa och benstomme. Ärofulla ärr från hederligt arbete skall inte läggas hunden till last.
Uppförande/karaktär: Rasen är vänlig till sin läggning, inte grälsjuk och har en robust konstitution. Till sitt temperament är den vaken och orädd.
Rasen i Sverige
Till Sverige kom det första exemplaret av rasen med hjälp av Ann-Marie Hammarlund, kennel Dallas. Året var 1964 och tiken Colonsay Punk var dräktig. Det ledde till registrering av två norfolkterrier det året. En av valparna, Dallas Nickel Note, och den engelska importen Ickworth Anita blev stamtikar i Elisabeth Matells uppfödning. Tillsammans med importer från engelska kennel Nanfan utgjorde de starten för Elisabeth Matells kennel Cracknor.
Den andra uppfödaren som satte rasen norfolkterrier på Sverigekartan var Ylva Braunerhjelm, kanske främst känd för sina golden retriever med kennelnamnet Sandemar. Även Ylva Braunerhjelm hämtade det mesta av sitt avelsmaterial från de engelska kennlarna Nanfan och Ickworth och producerade ett stort antal champions under den tid hon var aktiv som uppfödare av rasen.
Det var alltså välkända engelska kennlar som försåg oss med de första norfolkterrierna, förutom de ovan nämnda också kennel Ragus. Under 80-talet och framåt har ett antal svenska kennlar, med kennel Guestling som den dominerande, tagit sig an rasen på ett mycket framgångsrikt sätt. Vissa har också fortsatt att hämta avelsmaterial från engelska kennlar, och då främst från kennel Jaeva. Under senare år har den tyska kenneln Allright exporterat flera inflytelserika avelshundar till svenska uppfödare.
För den som följt norfolkterriern på utställning under en längre tid är det tydligt att black-and-tanfärgen blivit alltmer vanligt förekommande. De första valparna med den färgen föddes 1969 och de första åren var färgen ganska sällsynt. Nu är den vanligt förekommande och det kan t.o.m. vara svårt att hitta en dominant röd avelshane.
Vad gäller temperamentet betonas vikten av att rasen inte får vara grälsjuk utan skall visa en glad och öppen attityd. Vaken och orädd är en bra beskrivning av en rastypisk norfolk.
Pälsen skall vara hård och sträv och kräver trimning några gånger per år. En normalt händig person klarar det på egen hand. Alla nyanser av rött, vetefärg, black and tan och grizzle är tillåtna. Idealhöjden är 25-26 cm och vikten 6 - 8 kg.
Att leva med en Norfolkterrier
Livet med en norfolkterrier kan vara händelserikt. De hänger gärna med på det mesta och många är de uppfödare som kan berätta om valpar som placerats i de mest ovanliga miljöer och snabbt acklimatiserat sig.
Rasen har en behändig storlek och medförs enkelt i alla sammanhang. Viltspår (det finns champion), agility, freestyle, lydnad och jordfräs, rollerna är många och "noffen" fyller dem alla.
Den välutvecklade sociala intelligensen gör sig alltid påmind, även om rasen precis som alla andra hundar behöver miljötränas och fostras. En fast hand är inte fel, för även om storleken är liten är den "en demon för sin storlek", som det tidigare stod i standarden. En "noffe" kan ta över i familjen om man inte är uppmärksam. Det gäller alltså att inta ledarposition och på köpet får man en härlig liten kompis som verkligen förgyller tillvaron.
Rasen har många små egenheter för sig som är lätta att känna igen. "Lårsittning" är "noffens" speciella sätt att sitta - lite på sned på höften och ofta med det andra bakbenet utsträckt. Att stå med ena frambenet upp i luften visar att hunden är på alerten, redo för vad det vara månde! Många "noffar" pratar och har allehanda ljud för sig; det gurglar och morrar och låter, ja det finns sådana som t.o.m. jamar som en katt!
Det är lätt att föra ett resonemang med en norfolkterrier, de svarar oftast och man kan tolka in det som bäst passar i svaret.
Det är lätt att föra ett resonemang med en norfolkterrier, de svarar oftast och man kan tolka in det som bäst passar i svaret.
Finns mer information att läsa i Svenska Norfolk Terrier klubben.
Lite senare eller Imorgon kommer jag skriva om Ras nr två som jag fick frågan om jag kunde skriva mer information om och det är Schnauzer.
Ha en toppen Måndags kväll alla Hund älskare, och ni vet vad jag brukar säga, om det är något ni undrar över är det bara att fråga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar