Nu har bloggen ståt tom och tyst vilket inte är okej, måste få igång inspirationen av att skriva igen så det blir roligt att besöka bloggen. Men nu är det dags igen att få skriva av mig lite om mina känslor och saknaden efter mina små änglar.Kan inte förstå hur man kan leva utan att ha hund. Jag sitter här i lägenheten och önskar att Chippo och Casper var här. Saknar dem så otroligt mycket. Har ni någon gång känt denna saknad?
Eftersom dem har varit här så känns det ännu tommare än vad det skulle vara om dem inte varit i lägenheten. Chippos springande steg mot golvet när han vill ha något eller när det är dags att gå ut, Caspers envishet och beslutsamhet när han skall göra något. Promenaderna. Vill ha en liten kamrat vid min sida som jag kan gå ut med och skratta åt och med.
Man känner verkligen vilket tom rum en hund gör och egentligen, vilken saknad dem kan ge en. Tittade på bilder idag på dem och längtar tills jag får ta dem på mina långpromenader och busa, skratta och träna dem. Har ni någon gång haft denna saknad för er hund/ar? Eller är det bara jag som får otroligt saknad efter mina små änglar? Ne det tror jag knappast. Det finns säkert fler där ute som inte kan klara en heldag utan er hund.
Vist är dem underbara våra hundar. Längtar faktiskt tills jag får min egna lilla hund som jag kan rå om själv, dock efter att allt är fixat då skall en brun Finsk lapphund komma in i min familj. Men just nu är Chippo o Casper viktigast och ingen annan hund får komma in i mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar