Vilken underbar hund han är

Det har varit mycket känslor inblandad i bloggen, men så blir det när man har mist sin bästa vän.
Att sörja är viktigt och jag har inte sörjt färdigt ännu. Det kommer ta tid för mig och för alla i familjen.
Hundar har en sån stor del av ens hjärta och Chippo betyder oerhört mycket. Saknar den lilla huliganen så otroligt mycket. Hans humor, hans sätt att visa sin kärlek, glädjen och det sättet han tröstade en på. Han älskade oss oavsett hur vi är och ser ut. Alla underbara minnen han har satt inom oss.

Kommer ihåg när han en dag när vi fick honom och vi i familjen gick ut på en promenad, det var snö och is på vattnet. Chippo fick friheten att springa lös (vilket han aldrig har gjort innan) han såg en orange sak ute på vattnet (isen) som båtarna brukar ha som flyter. Chippo tyckte detta verkade otroligt intressant att han sprang ut på bryggan och ut på isen (som inte höll så bra men höll för honom). Panik fick man och jag gick ut på vattnet för att hämta denna lilla busen som skulle ha denna roliga orange (?stavning?) sak. Denna dag glömmer jag aldrig.
Även när busen inte visste hur man hoppade upp i sängen även om han så gärna ville det och när man fick bära honom upp för trappan, han visste inte hur man gick i trappor min lilla ängel.

Jag gick även ett hund program i Partille under gymnasiet, hade med mig lilla Chippo till skolan, vilket han älskade, han tog studenten med mig också. Under en otroligt långtråkig lektion som en otroligt långtråkig lärare hade som hette djursjukvård, på eftermiddagen, då alla är trött. Vi satt och lyssnade och Chippo låg och sov vid mina fötter alla i klassrummet halvsov och Chippo denna lilla ängeln gjorde ljudet alla ville göra och det var snark-ljudet, han snarkade så högt att läraren frågade "Oj, här är en som är uttråkad av min lektion". Alla skrattade och en klasskompis sa "Haha, aa han snarkar för oss allihopa som är uttråkade av denna lektion." Klockrent tycker jag och Chippo han gjorde min dag. Min älskade skrutt är vad han är.

Jag brukade träna Agility med honom, och det kom en hund som han hatade för nära honom, jag som ägare ville bara få bort Chippo så inget händer, rätt som det är så hugger han tag i min högra tumme, shit va ont det gjorde. Det var första och sista gången han någonsin har bitit någon. Ever.
I samma veva fick jag och min storebror hederspris i bästa samarbete på hundklubben, eftersom Chippo är en Casanova och älskar allt med tikar har att göra, han va inte glad i att träna Agility alls. Nej då, det fanns ju tjejer runt omkring honom. Haha, underbara Chippo bebis.

Har så många minnen från Chippo, jag kan sitta och skriva i flera timmar bara om detta.