Måste bara skriva av mig lite och berätta om tiden som var den jobbigaste i hela mitt liv.
Det finns alltid en rädsla inom oss när man vet att vår bästa vän är sjuk.
Det är rädsla ingen egentligen kan förstå, hjärtat klappar och oron i magen är oerhört stort. Man vill inte uppleva denna rädsla som finns i kroppen, men den tiden kan man inte ta bort men det är oerhört obehaglig.
När rädslan kommer när ens älskade hund inte mår bra, våga gråt. I 3 dagar har det varit en pina, en period som jag önskade inte kunde hända. Min älskling och underbara Chippo blev sjuk, oron i kroppen blev oändligt och jag kände att jag ville bara gråta hela tiden. Gråten strömmade och väntan på att mamma skulle ringa från veterinären var lång. Usch vilken pina det var. Jag var så rädd och tankarna var inte dem roligaste.
Min Sambo var den som jag kunde lägga huvudet på och bara gråta ut.
Mamma ringde efter ett tag och sa att Chippo fick ta blod prov och att dem var på väg hem. Men det rösten mamma fick ut var inte den roligaste, jag tänkte "Men va, vad har hänt, är Chippo okej mår han bra vad händer egentligen" många frågor och ingen av dem kom ut ur huvudet. Det ända jag fick ut var alla känslor och all sorg jag hade i kroppen. Även Casper hade något på känn, lillebror försökte ge honom knäckebröd men han vägrade att äta. Han kände på sig att Chippo inte var helt okej, Casper är en underbar kompis.
Chippo fick komma hem, han busade med Casper med en gång. Mamma berättade mer utförligt vad veterinären sade till henne om den lilla pigga hunden. Veterinären kände igen hela kroppen och tog dessa blodprov, hon lyssnade på hjärtat men hörde den svagt "Va tänkte jag när mamma berättade det för mig, vad är det som händer med min älskade hund?" men han hade en infektion i hela kroppen och dem sa att det kanske var bättre att låta han sova in, stark som min mamma är så svarade hon veterinären "Nej det skall vi inte göra, han är pigg förövrigt och äter och dricker och är som han brukar vara, jag vill vänta på blodproven."
Jag blev helt paff när mamma berättade det och jag tänkte undrade hur människan tänkte. Varför skall man ta bort en alldeles pigg och underbar hund.
Mamma berättade att veterinären skall få reda på svaren i nästa vecka och oron i mig kunde inte försvinna tills nästa vecka. Jag ringde varje dag hem och frågade hur han mådde och jag var som en höns mamma som inte kunde vara med sina kycklingar. Ni kan fatta den oron.
Dagarna gick och mamma ringde i Torsdags och hade en helt annan röst och lät så otroligt glad. Pappa var som vanligt i bakgrunden och höll på att prata och skoja. "Veterinären har ringt" berättade mamma och pappa höll på i bakgrunden och jag blev helt orolig, "Vad sa dem?" Undrade jag, "Dem har fått svar på blodproven." men va vad är detta nu får hon sluta ta pauser detta går inte "Aaa men va sa dem då??" sa jag med en stressad röst. "Han har inget i kroppen, han har bara ett virus som går bort med medicinen som han äter." Glädjen i mig hoppade och skuttade i mig, jag blev såååå glad. Visste inte vad jag skulle göra, ville bara krama min lilla Chippo pojk. Jag var sååå glad och lycklig och jag kände hur min kropp slappnade av och all glädje kom tillbaka.
Jag frågade hur Chippo har svarat på medicinen och mamma berättade vilken annan hund han har blivit, han har blivit mycket gladare än vad han brukar och energin är på hög nivå och han skuttar och busar.
När Chippo busar så får man inte stopp på han, en hund som är en dyrasel kanin verkligen. Ni kan ju se det framför er.
Veterinären berättade att han är ovanligt pigg för att vara den rasen och så gammal (12 år) och känslan när man hör det gör en jätte glad. Självklart, Chippo är den starkaste och bästa hunden som någonsin existerar.
Ni kanske undrar anledningen till veterinär besöket. Chippo har inte visat något om att han inte mår bra, han är i full gång hela tiden. Men på örat har en bubbla som har vuxit och blöder ibland. Mamma och Pappa blev oroliga för det och dem beslöt sig att ta ett besök till veterinären vilket var hur bra som helst.
Han fick medicin för inflammation etc. Vilket känns bra. Han skall tillbaka till veterinären någon gång i nästa eller nästa vecka igen.
Med en sån hund som Chippo är så blir man orolig, Chippo är en pärla och den bästa vännen man kan ha. Oron när en underbaring som han skall till veterinären då blir man rädd och man har all anledning till att bli det också. Samma sak gäller för Casper. Dessa två hundar vill man inte förlora för allt i världen. En hund som mår bra skall inte försvinna och Chippo måste stanna nu och inte bli äldre. Älskar denna pärla och han är den mest perfekta och envisaste hund som finns.
Vist är det skönt väder? Vist blir man glad? Glädjen i kroppen spritter och våren är äntligen HÄR, eller skall man säga den tidiga sommaren. Det är så vackert med alla vitsipporna som ligger som en bädd i skogen och allt grönt kommer fram. Det är vår det.
