tisdag 9 april 2013

Att sakna sin bästa vän

Ja kära läsare, nu kommer jag skriva ett djupt och inte alls roligt inlägg. Känner bara att jag måste få ur mig alla känslor i ord. Hur svårt och hur mycket jag än gråter så måste känslorna ut. Tror detta är det jobbigaste inlägget jag någonsin har skrivit.

8:e April, 13.22, hände det som inte alls fick hända. Det jag fasade för mest. Något som aldrig får mig att sluta tänka, gråta, älska och klandra mig själv över. Min bästa älskade vän, mitt allt, Casper fick gå över regnbågsbron. I Söndags fick mamma och min storebror åka akut till veterinären med Casper. Han hade så ont att han bara gnällde och gnällde. Veterinären visste inte vad det var med honom så dem la in honom över natten för att undersöka honom. Detta visste jag inte om, då jag inte längre bor hemma. Mamma ringde mig igår på morgonen och jag fick beskedet att han skulle undersökas för att se vad som gjorde så enormt ont på honom. Tårarna började rinna redan då, jag vill ju inte att något skall hända med honom. Vill inte att han skall ha ont, jag vill bara att han skall må bra och få sin glädje tillbaka. Jag försökte göra allt för att tänka positivt men det var svårt, intalade mig själv varje minut att Casper kommer tillbaka, han kommer att få ett bättre liv nu när han kommer hem igen. Gjorde allt för att lugna ner mig själv.

Tiden gick....

13.22 fick jag ett samtal från mamma, ett samtal som jag hörde bara var full med sorg och negativt besked. Ett samtal som är tagen ur mina mardrömmar. "Vi måste ta bort Casper, Han hade en tumör i levern" Tystnad, chock och åter igen tystnad tills mina tårar strömmade och det enda jag kunde göra var att skrika och gråta "Inte Casper, nej snälla det är inte sant, snälla. Casper" Jag grät och grät och energin försvann, glädjen var borta och sorgen tog min kropp. Jag svek min älskling, jag var inte där med honom. Jag hatar mig själv att jag inte fick krama, älska och pussa honom igen. Säga Hej då. Jag svek min älskade bebis. 


Jag känner hur livsgnistan är borta, jag tror inte jag någonsin kommer att kunna sörja färdigt. Det går inte denna gången. Dem som känner min och Caspers relation vet. Dem vet hur mycket jag och Casper har kämpat med allt. Hur nära vi var/är och att han var den enda hunden som tog hela mitt hjärta med massa kärlek och glädje. Allt är borta nu, det försvann med Casper, en stor det av mitt hjärta är borta. Jag är tom, vet inte hur jag kan ta mig igenom detta denna gången. 

Jag vill bara vara stark för Zayo och min älskade Sambo, mina älskade som är där för mig nu när livet känns tungt, hunden som ger mig nu energi och kärlek Men vet ni, just i denna stund känns allt tomt, tyst och grått. Solen kanske skiner ute, men inne är allt grått och tråkigt. Måste bli stark för Zayo. 

Jag kommer ihåg när Chippo gick bort, det var jobbigt. Men jag var förberedd och kunde gå vidare. Men denna gång är det tusen gånger värre och chocken går inte att beskriva.

Jag älskar dig Casper, du är mitt hjärta och jag kommer alltid att vara vid din sida. Det är för alltid du och jag. Pärlan, du kommer aldrig mer ha ont, du kommer alltid vara lycklig och vara med Chippo hela tiden. Du är den vackraste ängel himlen någonsin har haft. Du är och kommer för alltid vara i mitt hjärta.

 Vila i frid älskling
2002-11-30 - 2013-04-08


fredag 22 mars 2013

Smidighet och Snabbhet, Agility

I söndags började jag och Zayo vår nybörjarkurs i Agility hos Nya Varvets hundskola. Jag var väldigt nervös men spänd över denna kurs. Då jag vet att Zayo är en osäker och skällig hund så drog jag upp värsta scenen i huvudet (det värsta en hundägare kan göra). Zayo kände ju på sig att det var något på gång och han var orolig hela dagen. Resan var lång för lillen och han blev allt för rastlös efter några minuter. Att åka spårvagn är inte roligt. När vi väl kom dit så gick vi lite vilsen, men hittade tillslut. Då jag inte varit i det området och är dålig på att läsa karta/vägbeskrivning så blev det lite svårare. Men vet ni, vi hittade fram och vilket ställe det var. Nära havet och man såg färjor och båtar som parerade där ute i det tysta vattnet. 

Zayo var direkt skällig och ivrig när han såg alla hundar och människor som var överallt. Allt var spännande och så mycket nytt. Även om träningen började 18:15 så var det helt okej väder. Inte alls kallt och väldigt behagligt när man tränar. När träningen väl började så var Zayo ivrigare än när vi kom. Vi blev indelade 2 och 2 och det var vi och en Portugisisk vattenhund som vi "jobbade" tillsammans med. Dem indelningarna höll inte sådär jätte länge då Zayo blev uttråkad ganska snabbt av all väntan. 

De hinder vi fick träna på är (för er som inte har sätt eller vet vad Agility är kommer jag visa bilder på de hinder som vi tränade) Det finns några till men det kommer vi få träna om vi går fortsättningskursen.























Zayo lärde sig alla hinder väldigt snabbt. Favoriterna var nog Balansbommen och A-hindret, han flög över dem och tyckte det var enormt roligt. Han är mer en Agility hund än Utställningshund. Så det är bara att fokusera på det han älskar. Efter 1.10 minuter av träning gick vi hem och så trött som Zayo var har han aldrig varit förut. Mycket nya intryck och han sov så gott hela natten och även dagen efter. Även jag var riktigt trött, men så mycket tips och råd vi fick på Agilitykursen har jag aldrig fått förut. Trivs enormt bra och ja, jag kan verkligen rekommendera Nya Varvets hundskola. 

lördag 16 mars 2013

Agility och långpromenad

Idag har det varit en underbar dag. Tog en lång promenad med Zayo, Casper och mamma, vi gick till Kåhög som ligger i Partille. Jätte härligt och både Zayo och Casper uppförde sig enormt duktigt. Storlt matte.
Nu ligger Zayo helt utslagen i soffan och är så trött. Casper kan jag tänka mig är lika trött. Så härligt med vårvädret och jag hoppas det nu kommer hålla i sig för alltid. Imorgon från en sak till en annan börjar vi Agility. Är så taggad att få börja Agility med Zayo. Vi beslöt oss att gå till omtalade Nya Varvets hundskola. Det kommer bli perfekt och jag slår vad om att vi kommer att få lära oss en hel del. Ser så mycket fram emot detta.



måndag 11 mars 2013

söndag 10 mars 2013

Agility here we come...

Efter många funderingar så har jag och min Sambo beslutat oss att börja med Agility så att vår hopptokiga Amris får utlopp på sina hoppiga och skuttiga fasoner. Han är verkligen född som Agility hund, så smidig, snabb och älskar att bara springa. Dock vill jag inte ta bort utställning från honom, men varför hoppa något när vi båda tycker det är roligt. Okej, jag ljög nu. Zayo är inte speciellt lycklig att gå på utställning och vara fin, inte riktigt hans grej. Men Agility kan jag garantera är han grej. Får se vart i Göteborg vi skall vara. Partille BK, GMBK, Nya Varvets hundskola. Ja det e dem jag funderar på men vet inte vilken som är bäst. Dock har jag för mycket dåliga erfarenhet med PBK men dem kanske har blivit mycket bättre. Vi får väl hoppas det.